Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger.

I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några steg. Fullständigt lugnt och avslappnat.

Är vi nöjda? Yes!

Divina har varit inne 4-5 gånger och vi är nästan på samma nivå med henne. Hon verkade tycka det var jättemysigt när Ingrid stod i stigbygeln och tyngde.

Futura har gått otroligt framåt.

Alltså vi borde ju göra det här på heltid :-)

Estela ska jobba på fredag. Då är hon uthyrd på ST-kurs med Anouk från Holland. Spännande!

Våren kommer sakta men säkert och idag var det helt underbart. Det svänger verkligen från dag till dag

Jag har nu en blogg på den här adressen:

https://gustavsborgcom.wordpress.com/

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i montern på bokmässan och det känns förstås både spännande och roligt.

Detta är en av alla fina bilder som finns med i boken, tagen av Denise Landerberg. Rätten heter Chili beef och är "uppfunnen" av min dotter Alexandra.

Alexandra ska snart träffa ett par föräldragrupper och prata om mat och matlagning med barn. Fantastiskt roligt. Vårt mål med boken var just att inspirera föräldrar att laga mat tillsammans med barnen och att förmedla att det inte behöver vara så himla krångligt eller märkvärdigt. Barn är människor :-) och de gillar både kryddor och grönsaker om de bara får prova.

En annan trevlig nyhet jag hörde på radion är att bokhandeln börjar vinna mark igen. Den fysiska bokhandeln har ökat sin försäljning mer än Internetbokhandeln. Yes! Det finns väl heller inget som går upp emot att gå in i en bokhandel och gå och bläddra i böcker, känna doften av nytryckta böcker och försvinna bort ett slag i andra världar eller spännande recept.

Där försvann bloggen in i en burk med inlagd gurka. Så himla enkelt att göra och du slipper alla märklig E-ämnen.

#kokbok #recept #mat #barn #barnmat #matlagning

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en del jobb.

Jag tycker att hösten är en vilsam årstid. Det är nästan så jag känner för att plocka in hästarna bara för att kunna gå ut i stallet på kvällarna och njuta av deras närvaro. Men nä, jag behärskar mig någon månad till. Tids nog ska vi mocka, dra halm, tömma hinkar och packa femtioelva höpåsar.

   

Vi har haft våra små barnbarn på besök i helgen. Helt underbart att få förtroendet att rå om dem. Tyra är nu exakt 5 månader och Atle lite drygt 2 år. Atle är en ganska van gäst, men för lillasyster var det helt nytt att sova över. Sova och sova, inte blev det så mycket sova för mormor och jag blev helt på det klara med varför vi inte är fertila över en viss ålder :-) Det var ganska OK att ha sömnlösa nätter som småbarnsförälder för snart trettio år sedan. Nu vart det lite segare, men jag gör det så gärna ändå. Mot slutet tog jag upp lillan i min säng och det är helt ljuvligt att ligga och kika på henne när hon log i sömnen och snusade så gott.

Katterna kör tvärtomtaktiken mot när vi har hundkurs. Vid hundkurser stannar de inne hela helgen och vid barnbarnsbesök stannar de ute. Tuss var lyrisk igår kväll när hon kröp upp till mig och låg nära, nära. Tramskatter, de där små barnen är verkligen mycket snälla mot djur.

Jag tog min första groupie.

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår reaktion om vi inte är beredda att ändra vårt mönster kan bli panik eller ilska.

När man ser på strukturer oss människor emellan är det inte helt ovanligt att en person som har svårt att erkänna sin egen sårbarhet använder andras sårbarhet emot dem genom att förlöjliga dem eller prata bakom deras rygg. 

Det kräver förtroende mellan medlemmarna i en grupp att kunna erkänna sin sårbarhet och veta att den inte används på fel sätt.

Alltså tvärtemot vad man gör i många grupper idag i vårt konkurrenssamhälle. Trist, för jag tror att folk som vågar visa sina mjuka/sårbara sidor och vågar lita på andras goda avsikter är människor som vågar experimentera och slänga sig ut på nya vatten. Men då måste man kunna lita på sina medarbetare/vänner.

Jag klipper in Camilles berättelse från vår kurs i HHT. Här handlar det om sårbarht hos både människa och häst.

Channeling With Horses

 The more we work with horses, the more we understand a fundamental point. Horses understand flow. Maybe this has a connection with the fact that they are prey animals and flight is their security. It must also be a reflection of their higher energy and their engagement with life. For horses, movement is one of their greatest resources. They express themselves fully when they are uninhibited and free. Their physical body is adapted for it and their mind is balanced when they can go. This is why training must be about channeling and not stifling that movement.

 Bailarino is a majestic young stallion we met in Sweden. His story is a perfect illustration of this concept of channeling. He has recently become old (hormonal) enough to begin fighting in earnest with his fellow stallion Aciano. His breeder Ann-Britt had to separate them, and so he was in quite a frustrated state of mind, which spilled out into his connection with his human handlers. Kenneth had been advised even before this situation arose to control him by keeping him out of his personal space, and the only way to do that was to create some tension between them with the lunge whip.

 The first thing we were working on was to allow that a horse IS welcome in our personal space, and we are happy with that because we trust them. At a deep level we have to accept that we are safe in the presence of another being, whether it is a cat or a stallion. Our trust must come first, otherwise there is no solid platform to build our relationship upon. It is important to be honest with ourselves, and become aware of any fear we have - which is perfectly natural - but which also limits our connection. Acknowledgment is the way towards release.

 When Kenneth allowed Bailarino into his space, he took it as an invitation to play (fight). That playing had been recently evolving into serious fighting with the other stallion, and although he understood that it wasn't appropriate to fight (full-on) with a person, he didn't just know what to do with his energy, and his frustration spilled over sometimes. Not only that, when he was given the opportunity to relax and feel at ease with a person, he also began to feel playful again, because this was the only channel he knew for his energy. Our job was to open a new channel and close off the inappropriate one.

 Closing off the 'play' channel was about either ignoring the behaviour associated with it, or transforming it into a different format. That meant when Bailarino wanted to bite and throw himself around, instead of punishing him for that, or driving him away, it was important to make a (comfort-inducing) physical connection and join that up with a request for him to yield. It's a bit like being a big, calm sponge which is absorbing his tension, his agitation and his inappropriate behaviour and altering it's turbulent energy into streamlined energy. This was achieved with him by touching in a massaging/embracing way and when he crossed a boundary to make contact with that part of him and 'shepherd' him back to the boundary. It is important to feel the difference between creating separation and creating a friendly connection. Driving him away would create a separation, whereas influencing him to alter the direction of his energy would create a new channel.

 The channel we wanted to open for Bailarino was showing him how to use his body to move straight, and then engage his postural ring and eventually come into self carriage. We were just at the very beginning of forming the channel at all, and for him it was a big deal to consider yielding in this way! He was trying to work out if it was a challenge, and it made him feel vulnerable at first. That is why it was so important for Kenneth to be the first one to become vulnerable, otherwise Bailarino would never have been able to match that energy, and expose himself.

 Bit by bit he would gain confidence in the fact that he could use all of his energy, and no-one wanted to block him, or reduce him in any way or keep him at a distance. Tension was neither used as a tool or accepted in ourselves, and he was discovering that being in the same energetic space with a human was a secure and fulfilling experience, because his needs were being understood. It is also a fulfilling experience for us because we can become a facilitator, a catalyst through which all that powerful and marvelous movement can fl.